jag mår bättre, bortsett från min förbännelse över östgötatrafiken, som mörkerlägger deras ansvar "inte vårt bord". Jag har fått telefonnummret till chefen över linköpingområdet så att jag slipper de inkompetenta slöddren som gör överhuvudens lortiga jobb. Deras rädsla äcklar mig.

Att jobba i helgen var den absolut bästa medicinen. Det fick mig på andra tankar. Visst tänkte man mycket på "det" men risken att falla i djupa tankar var obefintlig. Min gamla psykologilärare sa något mycket klokt och tänkvärt när jag berättade om händelsen - "När jag brukar bli påkörd av bussar, så unnar jag mig att stanna och reflektera över om jag stressar mig igenom mina dagar". (jag blev smått chockad över hennes spontana reaktion) Jag älskar henne!

imorgon är jag ledig från praktiken men jag ska ändå in till staden för att fortsätta med projektarbetet. Det tar aldrig sluuuuuuuuuueeet.

Nu ska jag vila lilla nacken en stund. Pösshej